kvoterad föräldraförsäkring = likafördelat bidrag

Som föräldraledig blir jag glad över att se både ensamma mammor och ensamma pappor ute på stan med sina barn. Vi kan således se förändringar i praktiken av jämställdhetsdebatten, där papporna uppenbarligen tar ett större ansvar. Bara genom att låta sin blick flyta över folkhavet i Stockholm en vardag vid säg 10.30-tiden, så utgör föräldralediga med sina barn en stor andel av människorna. Och "det tycks vara minst lika många pappor som mammor", sa en bekant till mig härom dagen.

Detta är helt fel. Mammamonopolet och den ojämlika fördelningen av föräldrapenningen är lika tydlig i Stockholm som i övriga landet. Varför jag menar detta ska jag nu förklara. Först vill jag konstatera att de flesta svenska barnen går på dagis fr.o.m. 2 års ålder. När barnen är på dagis betalar staten för barnpassning genom att stå för den största delen av dagispersonalens löner. De flesta dagis tar inte emot barn som är under 1 år och många väljer att sätta gränsen vid 1,5 år. Således har föräldrarna ansvaret att ta hand om sitt barn de första 18-24 månaderna, och för denna aktivitet finns det i Sverige ett bidrag. Och eftersom föräldrabidraget är utformat så att man kan få ett mycket fördelaktigt bidrag i 16 månader så kan man ju se att idén är att detta bidrag ska tas ut under barnets första två år.

Föräldrapenningen är till viss del kvoterad då varje föräldra måste ta ut minst 2 utav de 16 månaderna. Vad visar då statistiken? Hur många dagar tror ni att den genomsnittlige pappan tog ut under barnets första två år? Ja, inte rör det sig om några 240 dagar (dvs. 8 månader) utan papporna tar i snitt ut 52 dagar under barnets första 2 år. Och mammorna tar ut 292 dagar. Så vad statistiken visar är att mammorna fortfarande tar det överlägset största ansvaret under den tid då barnet ännu inte börjat på dagis och som mest behöver någon av föräldrarna för omskötsel.

Mitt förslag är att man bör förenkla föräldrapenningen. Gör om den till ett bidrag (som förvisso till storleken skulle kunna vara styrt av individens inkomst) som ges under barnets första 2 år, och för att uppnå jämställdhet så bör bidraget individualiseras. Som förälder får man då bidrag under barnets första 24 månader, ett bidrag som endast betalas ut om man är hemma med barnet och båda föräldrarna har ensamrätt på 12 utav dessa 24 månader.

Väldigt få föräldrar gör som jag och Agnes har gjort: delar helt lika på föräldrapenningen under barnets första 2 år.



Bakgrund om föräldrapennig är så här. Föräldrarna har tillsammans rätt att ta ut 390 dagar med en ersättning som motsvarar 77,6 %* av den sjukpenningsgrundande inkomsten upp till en lön om ca 33 500 kronor i månaden. Som maximal ersättning kan föräldrarna således få en lön på 26 000 kr i månaden (som man måste skatta på) i 390 av staten för att vara hemma med sitt barn. Eller så kan man se det som ett bidrag som varierar med lönen, och i så fall får man maximalt 18 200 kr i månaden för att sköta sitt barn.


* Det är egentligen 80 % av den SGI-skyddade inkomsten "efter att den multiplicerats med faktorn 0,97", och 97 % av 80 % är 77,6 %.