Hoppet om det rationella beslutet kvarstår

Den senaste tiden har varit mycket intressant, av en mängd olika anledningar. Livet i London är fyllt med överraskningar. Men något som dessvärre inte överraskar mig längre är att det fortfarande uppfinns nya rationella beslutsmodeller inom akademin. Hoppen om rationalitet, om än inte varierad form, kvarstår…

På ett forskningsseminarium på London School of Economics and Political Science presenterades idag beslutsmodellen som enligt den föreläsande professorn handlar om att ”getting to an answer”: ”Deliberative-Mapping” (förkortat DM, se www.deliberative-mapping.org.uk). DM innebär att man inför en bjuder in en mindre grupp deltagare (som representanter för befolkningen) till två heldagsmöten, fördelade på intilliggande helger, där diskussion (deliberation) blandas med expertkunskap.

Dagordningen i DM är uppbyggd enligt en klassiskt rationalistisk beslutsmodell. Först ska deltagarna hjälpas åt att rama in problemet och därefter ska omfattningen av alternativ utrönas. Som ett tredje steg i DM ska deltagarna kartlägga den mångfald av rättesnören eller normer som finns, till vilken omfattningen av alternativ tillskrivs. Slutligen ska deltagarna med hjälp av ett mätinstrument väga samman normerna för kunna fatta sitt beslut (eller beslutsrekommendation).

Jag tycker att detta exempel visar att även samhällsvetenskapen kan skapa förutsättningar för ett slags kunskapslaboratorium (i fallet ovan, på en kursgård två helger i rad) där ny och unik kunskap, lämplig för att underbygga politiska beslut, ska produceras. Samhällsvetenskapen kan också utveckla en tydligt normativ modell för hur kunskapsproduktionen bör vara utformad, vilkas kan jämföras med metodologiska krav inom t.ex. den medicinska diskursen, där vetenskapen kommit överens om normativa krav för att kliniska studier ska producera ny och ”rätt” typ av kunskap. Att samhällsvetenskapen dessutom kräver att det bör finnas en ”oberoende DM-utvärderare” på plats under hela DM-processen, gör liknelsen med kliniska studier, som bör övervakas av en medicinsk professor, ännu mer relevant.

Intressant att notera är också det teknologiska inslaget i samhällsvetenskapens kunskapsproduktion. I DM-processen använder man sig tydligen av ett mätinstrument för att kartlägga deltagarnas (och i förlängningen befolkningens) preferenser. Det används genom att DM-deltagarna fyller i ett slags ”scoring-sheet”, vars resultat sedan matas in mjukvaruprogrammet MCN, vilket (enligt dagens föreläsare) synliggör processens resultat för hela gruppen.

Dessvärre tycks inte alltid DM fungera. Den gästföreläsande professorn berättar om att DM misslyckades fatalt när modellen användes i den politiska processen kring genmodifierande varor i Storbritannien (det omryktade GM Nation, kolla in www.gmnation.org.uk). Men tydligen lyssnade inte de politiska beslutsfattande på den beslutsrekommendation som producerades i DM-laboratoriet, vilket – åtminstone enligt den föreläsande professorn – var ett av skälen till att det politiska projektet ”GM Nation” omkullkastades.

DM-professorn ansåg inte att det varit modellen som misslyckats, utan ”it was all the politicians fault!”.

Not: jag kommer (förmodligen) att ha bättre insikt i GM-nation (som du kan läsa om i http://biotech.idg.se/2.1763/1.85256) redan imorgon, då jag ska lyssna till dr. Tom Horlick-Jones imorgon, som tydligen var ansvarig för att utvärdera hela GM Nation-projektet.